TIPS TILL DIG SOM JOBBAR MED SKRIVANDE I SKOLAN
FÖRFATTARENS BÄSTA TIPS
- Michael Wiander
När jag jobbar med skrivande i skolan är det helt avgörande för mig att göra skrivandet till något lustfyllt, lockande och spännande. Jag vill bryta med konventioner, rädslor och visa på det gränslösa i den individuella skaparprocessen. Jag struntar därför inledningsvis i grammatik, regler och uppmuntrar eleverna till att inte skriva på vers, då jag är av den uppfattningen att detta förtar en stor del av det känslomässiga uttrycket.
För att få igång klassen jobbar jag nästan uteslutande med fria associationer med utgångspunkt från egenupplevda erfarenheter, helst känslofyllda minnen. Jag presenterar ett par enkla verktyg; metaforer, gestaltande beskrivningar och vikten av att skriva med ett tydligt slut i åtanke. För att underlätta skapandeprocessen försöker jag få eleverna att tänka i termer av film och sångtext. Om de byter ut ordet dikt mot raptext och fokuserar på att skapa tydliga, filmiska bilder för läsaren, så blir det oftast lättare. Jag säger att de får skriva precis som de vill, så länge de lyckas beröra läsaren och väcka känslor.
Jag brukar säga att en författare skapar film för blinda, det vill säga för den som inte kan tillgodogöra sig rörliga bilder. Med detta som bakgrund talar jag om vikten av att smycka texten, alltså lägga till ”specialeffekter” med hjälp av de fem sinnena: syn, ljud, lukt, smak och känsla. ”Jag ser, jag hör, jag känner lukten av, det smakar som, det känns som om” och så vidare. När en elev känner sig klar med en dikt uppmuntrar jag ofta denne att lägga till en sista mening som förklarar den personliga känslan med hjälp av en metafor.
I början är det svårt för de flesta, men så snart en elev är klar och jag läser upp dikten för hela klassen, så har det snart bildats en liten kö med elever som vill få sina dikter upplästa.
LÄRARENS BÄSTA TIPS
- Janira Brinaru
Mitt bästa tips när det gäller skrivande är att arbeta med cirkelmodellen och med genrepedagogik, eftersom barn behöver lära sig hur olika slags texter är uppbyggda och deras genretypiska drag för att lyckas. När vi till exempel vill lära oss att skriva dikter läser vi först många olika slags dikter och studerar hur de kan se ut. Vi ser både på fördelar och nackdelar, vilka slags texter vi anser vara bra och vilka som inte håller måttet.
Under denna process diskuterar vi öppet olika meningar och ordval genom att ”tänka högt” så att alla kan följa med i resonemanget. När den gemensamma texten är klar får eleverna prova att skriva en egen text inom genren. De elever som behöver öva mer tillsammans får göra det, men oftast räcker bildstöd med steg för steg anvisningar eller checklistor, för att alla ska komma igång och förstå vad som är bra att ha med i texten.
När genrerna växlar får alla elever förr eller senare arbeta med en genre som motiverar dem och samtidigt även upptäcka genrer som de kanske inte kände till. Det är lite som med böcker, att vissa fastnar i ett fåtal genrer och inte vill läsa något annat, men när de utsätts för nya områden kanske de märker att det inte var så illa i alla fall.
Slutligen är det alltid värt att fundera på varför och för vem man tar sig an en skrivuppgift. För att det ska kännas meningsfullt kan det löna sig att förklara varför det är viktigt att öva på skrivande, men även säkerställa att någon kommer att läsa det man skrivit. Om eleverna vet att texterna kommer att läsas offentligt eller publiceras, anstränger de sig och ger ”det lilla extra”.
Därför är det mycket värt att eleverna får låta andra ta del av sina texter. Detta är även min dröm, att det ska ges ut fler böcker skrivna av barn, eftersom jag är övertygad om att detta skulle få fler barn att vilja skriva och läsa i större utsträckning.
Mitt bästa tips när det gäller skrivande är att arbeta med cirkelmodellen och med genrepedagogik, eftersom barn behöver lära sig hur olika slags texter är uppbyggda och deras genretypiska drag för att lyckas. När vi till exempel vill lära oss att skriva dikter läser vi först många olika slags dikter och studerar hur de kan se ut. Vi ser både på fördelar och nackdelar, vilka slags texter vi anser vara bra och vilka som inte håller måttet.
Under denna process diskuterar vi öppet olika meningar och ordval genom att ”tänka högt” så att alla kan följa med i resonemanget. När den gemensamma texten är klar får eleverna prova att skriva en egen text inom genren. De elever som behöver öva mer tillsammans får göra det, men oftast räcker bildstöd med steg för steg anvisningar eller checklistor, för att alla ska komma igång och förstå vad som är bra att ha med i texten.
När genrerna växlar får alla elever förr eller senare arbeta med en genre som motiverar dem och samtidigt även upptäcka genrer som de kanske inte kände till. Det är lite som med böcker, att vissa fastnar i ett fåtal genrer och inte vill läsa något annat, men när de utsätts för nya områden kanske de märker att det inte var så illa i alla fall.
Slutligen är det alltid värt att fundera på varför och för vem man tar sig an en skrivuppgift. För att det ska kännas meningsfullt kan det löna sig att förklara varför det är viktigt att öva på skrivande, men även säkerställa att någon kommer att läsa det man skrivit. Om eleverna vet att texterna kommer att läsas offentligt eller publiceras, anstränger de sig och ger ”det lilla extra”.
Därför är det mycket värt att eleverna får låta andra ta del av sina texter. Detta är även min dröm, att det ska ges ut fler böcker skrivna av barn, eftersom jag är övertygad om att detta skulle få fler barn att vilja skriva och läsa i större utsträckning.